Välkommen till Goentorpshed.se

Till Lilleman

Det var den 8 augusti 1997 den dagen,

och jag hade fjärilar i hela magen.

Vi skulle titta på en ponny åt mig,

det var första gången jag träffade dig.

Trots att du var en riktig liten buse,

blev du min allra första kuse.

För med ostyrig lugg och med glimten i ögat,

stal du våra hjärtan fortare än vi anat.

Det blev början på en vänskap så lång,

som aldrig ska försvinna någon gång.

Du bar mig så stadigt fram på din rygg,

du gjorde så att jag alltid kände mig trygg.

Nu är det snart vår,

men ner för min kind rinner det en tår.

För efter många lyckliga och glada år,

jag vid din grav nu står.

Det var dina hovar och ben som inte orkade mera,

och de dåliga dagarna blev bara flera.

Så vi fick fatta ett beslut så väldigt svårt,

jag kommer aldrig glömma det som var så hårt.

Till Trappalandas evigt gröna ängar fick du fara,

där du fri från smärtan kunde vara.

Du betydde allt för mig,

och jag kommer aldrig glömma dig.

//Emelie, 060224